En dag i grundskolans årskurs fyra hade vi en lektion om andra världskriget och nazismen. Vi hade en för året ny lärare som var väldigt omtyckt.
Läraren berättade för klassen om Hitler och vad nazisterna gjorde med människor. För att visa på ett exempel pekar hon ut tre elever i klassen: jag, en annan flicka och en pojke, och visar på våra utseenden. Vi hade alla mörkt hår och läraren säger att vi definitivt var personer som Hitler skulle ha ”utrotat”. Sedan lägger hon till ”och även jag med för den delen” eftersom hon själv var mörkhårig.
Jag blev väldigt kränkt över hennes ord och kände mig utpekad och annorlunda. Från att aldrig reflekterat över mitt utseende på det sättet gjorde hon att jag kände mig konstig. Denna händelse blev också en barriär mellan mig och läraren. Trots att mina klasskamrater tyckte väldigt mycket om henne och pratade om vilken bra lärare hon var kunde jag aldrig känna igen mig i deras ord utan jag tyckte aldrig om henne efter det.
Denna händelse har fastnat i mig och jag kommer än idag, 20 år senare, ihåg hur jag kände mig och hur orättvist det kändes att bli utpekad på det sättet. Idag är jag själv lärare och har lärt mig att det är oerhört viktigt hur vi bemöter elever och vad vi säger till dem. Något vi tycker är en bagatell kan vara väldigt stort för en annan människa och det kan följa med en person resten av livet.
Vilket intressant text det blev! Den här texten kan användas i flera sammanhang. Texten har verkligen något att säga till oss som arbetar i skolan, ja till alla människor.
SvaraRadera